Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1961
Västeuropeiska kvinnor i postkolonial miljö
Den stora norska psykologen och läkaren dr Nic Waal hävdade
att en av de mer tragiska effekterna av samhällssystemet i
Västeuropa och Nordamerika var att kvinnorna kom att uppfatta sin
situation som ett val mellan pseudodebilitet eller frigiditet. Dvs.
för att nå ett erkännande av sin kvinnliga funktion fick de ge
avkall på sin mänskliga — detta ledde till oförmåga att uppfylla
den kvinnliga rollen. De dömdes att framleva sina liv i andlig
och emotionell misär. Då de nedvärderat sig som människor blev
de också omyndiga som kvinnor.
(Jag vill understryka att hon såg detta som en effekt av
samhällsstrukturen. Det är icke en genetiskt betingad olikhet mellan
män och kvinnor. Hos männen tar det sig uttryck i å ena sidan
skräck för en andligt och emotionellt mogen livspartner och å
andra sidan otillfredsställdhet med den självstympade livspartner
de sökt åt sig. Misären är icke blott kvinnlig, den är mänsklig.)
Nic Waals tanke fascinerade mig. Jag tyckte mig också i våra
länders samhällsbild finna belägg för hennes teori. Men först nu,
efter snart fem år, i nio underutvecklade länder, är jag övertygad
om hur tragiskt rätt hon hade. Ty här i dessa fattiga länder kan
man bland ”västerlänningarna” studera vissa drag i vår
samhällsbild i renkultur.
Detta är postkoloniala samhällen. Kolonialadministratörerna är
borta, borta är också deras memsahibs. Men detta är också
samhällen utan jämlikhet. Den tusenåriga klyftan mellan hög och låg
är fortfarande oöverstiglig. Därtill kommer kolonialsystemets
mönster för relationer människor emellan, detta står fortfarande kvar
trots att de gamla administratörerna gett sig av. I dessa samhällen,
där de rikare är rikare än vi kunnat drömma om i ett kargt
Norden och där de fattiga är så fattiga, så många, så nedtrampade
och ännu om sitt människovärde knappast medvetna — i dessa
samhällen inplanteras nu tusentals nya administratörer från våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
