Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länder.
De kommer som affärsmän, som experter och
utvecklingshjäl-pare. En här av administratörer, experter och kontorspersonal. I
ett annat sammanhang kunde diskuteras vilken samhällelig effekt
denna invasion verkligen har — här är jag närmast intresserad av
att studera deras kvinnor. Ty sina kvinnor har de med sig. De
kommer inte hit ned som individer utan som familjer.
De flesta av dessa familjer har i hemländerna tillhört
medelklassen eller ”den nya medelklassen”. Den grupp som omfattar
yrken som spänner från professorer till förmän. I hemländerna
har deras ekonomiska situation vanligtvis inte skilt sig så oerhört
från de yrkeskunniga arbetarnas. Klyftan finns, den är väsentlig,
men den är icke oöverstiglig. Deras kvinnor har ofta haft
yrkesarbete, många har trivts med det, flera har universitetsutbildning,
de som varit hemmafruar har åtminstone haft mat att laga,
våningar att städa och kläder att tvätta.
När de nu kommer ner till fattigdomen förändras deras
livsmiljö i ett slag. Deras bostadsyta ökar med 200—300 %. Deras
inkomststandard skjuter upp. De befinner sig högt uppe i
överklassmiljön. De skaffar sig kock och hovmästare, barnsköterska,
sopare, tvättare, skräddare, trädgårdsmästare och chaufför. Ibland
kombineras några av dessa yrken. Vissa familjer håller sig med
kock-hovmästare eller med hovmästare-chaufför. Vanligtvis har
dock varje familj inte mindre än fyra tjänare.
Ofta sägs det att denna uppdelning är oundviklig. Den skulle
exempelvis utgöra ett ”indiskt” fenomen. Det är nu inte sant. Det
är ett kolonialt fenomen. Den strikta uppdelningen infördes i
Indien av de brittiska administratörerna — de levde där ut de
slottsherredrömmar de inte kunde tillfredsställa i ett allt mer
industrialiserat England. Det indiska samhällets kastväsende är ett tidigare
fenomen, det skiljer mellan rena och orena, det utskiljer sopare,
rackare, tvättare. Men den normala indiska överklassfamiljen höll
sig icke med ”inomhustjänare”, de indiska överklasskvinnorna var
en gång husmödrar. (Att de nu under de senaste femtio åren
alltmer efterliknat det brittiska tjänarsystemet är en annan sak.)
Vad sker då med dessa kvinnor från våra länder som planteras
in i denna miljö? Vad gör då dessa f. d. yrkesarbetande, dessa f. d.
hemmafruar när allt i hemmet uträttas åt dem, när de inte ens
behöver se till sina barn? Sorgligt nog gör de ingenting. De accep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
