Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27.12.61
. .. Norge har protesterat mot Indiens brott mot de mänskliga
rättigheterna — att ha befriat Goa från Salazar m. a. o. — norske
ambassadören är upprörd. Han talar om rätt och samvete.
Ingenting förvånar mig. Jag minns under kriget när ”anständiga”
svenskar meddelade mig att det var orätt av norska hjemmefronten att
begagna våldsamma medel. Det vore folkrättsstridigt. . . Mötte
Turkes på turkiska ambassaden. Han log vänligt och sade: ”Visst
har vi protesterat. Vi är ju med i NATO.” Sedan skrattade han.
Han är cynisk åtminstone.
10.1.62
I går kväll stjälpte en oxkärra mitt emot likbränningsplatsen på
Link Road. Högerhjulet hade lossnat. Kärran var sönderbruten
och blomkålslasten hade vält ut över vägen. Det blev stockning i
trafiken och bilarna tutade irriterat. Det stod en man insvept i
grå filt bredvid blomkålsdrivan.
Jag undrar vad som kommer att ske med honom. Han kommer
inte in med blomkålen till marknaden. Han måste sälja den på
platsen till reducerat pris. Han måste reparera kärran. I varje
land vore detta en olycka. I detta land är det en katastrof. Nu
knäcktes den mannens liv. Skuldsatt är han förut. Undrar om han
någonsin mer kan ta sig upp till oxkärrenivåns ekonomiska höjder.
Sent på natten ser jag honom åter. Han står där ännu bredvid
sin spolierade kärra och sitt utstjälpta blomkålslass. Han står helt
stilla i strålkastarljuset och under den grå filten skymtar hans
storklikt magra ben.
Detta land där katastrofen alltid ligger så nära, ödet alltid är
grymt och individens framtid alltid mörk.
Packar ner mina papper. 1958, 1959, 1960, 1961 och 1962 i
Indien och nu vet jag ingenting. Måste vila på materialet. Måste
tänka igenom, kolla, fundera. Stänger trunken och gör mig redo
att lämna Indien.
STORMKLOCKAN, majnumret 1962
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
