Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten. Inte därför att alla höga hjälpare sitter vid matbord och
är osmakliga och tuggar på sina hudskrovlor. Det gör de inte.
Såvitt jag sett var denne man från Förenta Staterna unik. Utan
därför att hjälparbyråkratin nu vuxit så stark att dess
representanter inte längre behöver frukta avsked och därför fritt kan ge
utlopp åt sin personlighet. I detta fall en något smaklös sådan.
Det är att märka att denna ofarliga personlighetsutlevelse
innefattar sårskorpepillande men inte vänsteråsikter. För
vänsteråsikter blir man ofelbart avskedad.
Hjälparbyråkratin är stor, den har trygghet. En
sårskorpepillande diplomat skulle försättas i disponibilitet. En sårskorpepillande
affärsman skulle förlora sina kontrakt. Men en sårskorpepillande
hjälpadministratör kan bara stiga mot nya befattningar.
Fascinerad stirrade jag på honom. Han höll en något kladdig brun
sårskorpa mellan fingrarna, såg kärleksfullt på den och viftade med
den över kycklingfatet. Sedan böjde han sig fram och slök den.
Sällskapet log artigt mot honom.
För tolv år sedan hade det ännu inte varit möjligt. Då hade
hjälparbyråkratin inte vuxit sig stark nog att skydda de sina i
deras personlighetsutlevelser. Jag såg på honom och kände djup
respekt för den internationella hjälpens stora makt.
AB 27-12-70
Det löftesrika landet
Det var mot mitten av sextiotalet som Pakistan började utmålas
som ett löftesrikt och lyckat utvecklingsland. Det var då Papanek
från Harvard (som under många år varit den grå eminensen
bakom Pakistans ekonomiska politik) skrev att Pakistan var ett
av de halvdussin länder som lovade den stabilaste utvecklingen.
De senaste åren har det varit tyst om det. I stället har talats
om den gröna revolutionen. Till och med getts fredspris. (Fast
denna gröna revolution torde bli rätt blodig innan det blir någon
fred av den. Vilket skall bevisas.)
Hur är då läget i Pakistan? Siffrorna är enkla och tydliga:
genomsnittsinkomsten per capita är hälften av den i Algeriet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
