Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med all rätt. Nu i det andra ”utvecklingsdecenniet” är
uppenbart att den utvecklingen inte var någon utveckling. Världsbanken
sneglar mot Kina. Kina är den stora fienden; Kina är också
exemplet på att utveckling är möjlig. Världsbanken söker finna ett svar
som kan bevara det ”västliga” inflytandet. I hemliga promemorior
informeras konsortieländerna från Världsbanken om att lösningen
vore ”kinesiska metoder med västlig administration”. Men det är
tulipanaros. Lätt att säga; omöjligt att utföra. Den ”kinesiska”
metoden (som inte är kinesisk i vare sig kulturell eller ”raslig”
mening) innebär det breda folkliga bestämmandet — det utesluter
alltså den ”västliga administrationen”. Att Världsbanken nu talar
om ”kinesiska metoder” har samma skäl som att Göring en gång
talade om ”fyraårsplaner”. De gjorde inte Hitlertyskland
socialistiskt. (De var ett vidarebyggande på det tyska monopolkapitalets
erfarenheter från första världskriget.) Viktigt; man är orolig.
Jag är inte orolig. Jag är övertygad om att det pakistanska
folket kommer att lösa sina problem. Pakistan är ett rikt land.
Det har folk. Nu arbetar jordbrukarna blott 125 dagar om året.
90 % av kvinnorna står utanför arbetslivet. Undersysselsättningen
är svår. Arbetslösheten bland de utbildade är svår; detta är ett
lyckligt utgångsläge. Med en mycket liten ökning av
kaloriförbrukningen kan det produktiva arbetet femdubblas. Pakistan är
rikt. Men innan något kan genomföras måste samhället
omvandlas. Det sker när folket rätar på ryggen. Då flyger och far såväl
utländska experter som de 22 familjerna. Redan nu talar allt fler
och fler inom den patriotiska intelligentsian (administrationen,
militären och de intellektuella) om nödvändigheten att förena
sig med folkets stora massor i en sådan omvandling. De bästa ur
de forna härskande klasserna håller på att gå över. (”De byter
hattar” som Mao Tsetung sade om de patriotiska kineser som
lämnade KMT under slutet av fyrtiotalet.)
Men innan det sker kan mycket hända. Också mycket ont.
Mycket blodigt. Mycket som kommer att få Biafra att se ut som
en lekstuga. Viktigt att hålla i minnet dock att framtiden för
Pakistan är ljus. På längre sikt har det pakistanska folket blott en
möjlighet; att utnyttja sin väldiga latenta kraft till landets
uppbygge. Då upphävs hela den borgerliga ekonomiska vetenskapen
och flygplatsernas väntsalar fylls av flyende experter från
Harvard och kompradorer från Karachi och Lahore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
