Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den frid, som, lik ett månljus, hvilar öfver
qvinnans verld,
Hvarest orden äro böner, hvarje bön en himmelsfärd.
Denna frid, som sedan länge på Aminas kind ej
satt,
Återkommen som en fridfull helsning utur dödens
natt,
Som ett ljufligt dufvobudskap, buret på en
morgonvind ,
Bredde nu sitt matta skimmer öfver hennes
sjunkna kind.
Boabdil —- o, hvilken tafla! — låg en stund vid
hennes bröst,
För att dricka lifvets glömska och att dricka qva-
lens tröst,
Och så vek han, stum och dyster, hän ur sina
fäders borg,
Från Aminas kalla famntag, ut i lifvets djupa sorg,
Satte sig på ystra springarn och utöfver Vega drog,
Och bakefter honom häfden minnets portar
sammanslog.
Kanske flög han ut i andra striders, andra farors
famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
