Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord, riktigt energiskt frigjordt från allt bråte, och på
det en skinande blank kaffebricka.
Jo, Beata, hushållerskan, är en reel människa, som
nog plockar undan lika raskt som han plockar fram.
Doktorn, som satt med hufvudet djupt lutadt öfver
en lunta, är blyg och stammar litet.
Men det hindrar inte, att både folk och pojkar ha
respekt för honom ändå.
Åtminstone kände jag mig riktigt imponerad, när
han rätade ut den långa, smärta kroppen och frågade
livarmed han kunde ha den äran att stå till tjänst.
Det där att »andraga i följd» ligger inte alls för
min naturell. Också stammade och hackade jag så det
var både synd och skam att höra’t. Doktorn rodnade
och såg olycklig ut hela tiden.
»Något måste man göra för den allmänna
bildningens höjande», slutade jag med, alldeles förtjust öfver
att ändtligen vara vid ändan.
Nu log han.
Kors i all världen, ett sån’t vackert leende!
Djupa gropar i kinderna, fast skinnet kring dem
var litet stramt som af brist på öfning, och så hvita
jämna tänder!
»Jag duger inte till föreläsare», sa han sedan vänligt.
«Kära hjärtanes, hvem skulle eljest duga?« sa jag.
»Fru Petterkvist minns hur det gick sist, när jag
föreläste om »Frun Från Hafvet?»
»Tänk inte på det, nu», sa jag uppmuntrande.
«En pin fnoskig människa, som går omkring och
dryper af sjövatten både ut- och invändigt i tre hela
akter och bara ser ögon som drar!
Jag undrar just hvilken föreläsare skulle ha kunnat
göra något af detl»
Doktor Kull gaf mig en blick som föll öfver mig
som ett stjärnskott.
Men så sänkte han långsamt de mörka, ovanligt
veckiga ögonlocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
