Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag sätter väl in innanfönstren medan vi väntar. Vi ära
visserligen bara i början af efterhösten, men vi vet aldrig
när vintern kommer öfver oss häruppe. Ibland är det
som om han bara ligger på lur bakom bär gen och
skrattar medan vi leker sommar.
Senare:
I morse höll Ruffen och jag en liten konversasjon.
»Tror du han tänker betala nå’n hyra i år?» sa
Ruffen.
»Nog tänker han alltid», sa jag.
»Tror du han gör det då?»
»Säkert — när han kan.»
»Han får flytta.»
»Hm!» sa jag.
»Han ska flytta.»
»Kanske du i så fall är så god och säger mig kvart.»
»Det kan jag inte.»
»Ja, inte jag häller. Och som han inte kan bo
ingenstans, så — —»
Ruffen gick med samma belåtna uppsyn som en
godmodig voffe, hvilken ansett det vara sin plikt skälla
på en katt, som han vet han inte kan komma åt och
nog häller inte vill komma åt i botten.
Den där lilla konversasjonen håller vi hvart halfår
och den rör ett ungt artistämne, som bor på vårt ena
vindsrum och heter Thore Baxell.
Stackars fattiga pojke!
Inte nog att han är nog olycklig att ha blifvit
artist, utan så ska man också tvinga honom att betala
hyran, något som alla människor vet alldeles ligger mot
det konstnärliga temperamentet, såvida det inte snarare
ligger mot de konstnärliga börsarna, hvilket jag tror.
För öfrigt har han betalt för sig med två riktigt stora
och rymliga porträtt af mig och Ruffen.
Nog är vi fasligt röda och tjocka, och inte ser vi så
särdeles själfulla ut, men det är inte så lätt att måla
själar, häller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
