Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra kroppar. Tro du mig, barn, blir man bara van vid
det sk — Till kvällen får de bara kallskuret, té och ingen
efterrätt — —»
Men jag talade till tomma luften.
Mitt eget kött och blod hade kastat sig på dörren,
som om hon fått en skyffel, kol efter sig, nog för att
hinna hem och varna mannen att inte komma och göra
sig besvär i onödan. Början var inte lofvande, men jag
tröstade mig med att ingen människa blir hjälte för intet.
I detsamma ringde klockan.
»Nu kommer de», sa jag. »Är Sofi i tamburen,
Maja?»
»Gud!» ropade Maja, som tittat i dörren.
»Hvad är det, barn?» sa jag ifrigt.
»Tant Ax!» hviskade Maja.
»Aldrig möjligt», sa jag.
»Joo, och hon har piraten med sig.»
»Åh!» sa jag. »Då tänker hon stanna. Hon har
bestämdt fått nys om något, den elak-biten. Släck
ljusen i kronan, Maja, och släng undan stolarna.»
I ett naffs hade jag flyttat in Holmens pulpet i
sängkammaren och Maja slängt stolarna kring väggarna.
»Pling plang!» ringde klockan igen.
»Se så», sa jag, »nu har vi de riktiga här! Hvad ska
jag ta mig till!»
»Nej, det är tant Boström», hviskade Maja, som
tittat igen.
»Du är tokig», sa jag, »pin tokig!»
»Pling plang!» ringde klockan.
»Det är tant Laxen», sa Maja nästan darrande.
»Himmel!» kved jag; »heta sta’n utom de bjudna!»
Nu kom Axan insvajande med sina två gula
tand-betar hängande utom munnen som vanligt och sin stora
gröna pirat dinglande på armen — också som vanligt.
»Kors, så konstigt kronan ryker», sa hon spetsigt.
(Hon är egentligen ingenting annat än ett lefvande
nåletui, den människan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
