- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
32

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nog går det an alltid att skrifva stadgar, när man
sitter nedsjunken i en stor stads bekvämligheter med
en charkuteribod i hvart hörn, men gå sta och gör’et, när
man hvarken har det ena eller det andra. Trettio
omättade munnar vid Lovisa Petterkvists bord! Det var
inte att stå ut med.
»Pling, plang», sa klockan.
Nej, det var ingen annan råd, jag måste gråta ett
tag, eljest gick jag åt.
Jag smög mig in i sängkammaren, tog Pepita i famn,
lade mig på fulingen, en gammal chäslong, och började
gråta så fort jag någonsin hann, efter jag hade [så fasligt
ondt om tid. Pepita tryckte sin kind intill min och
klappade mig tröstande med sina små ludna händer.
När inte det hjälpte, tog hon fram sin lilla näsduk
och började att gråta hon med.
Det lisade otroligt. — Men så blef jag som en is
med ens.
Småbröden!
Jag vill se hvad min Vendia Ax gör, när hon bara
kommer till »lilla Kärl», som är numro tre af
barnbarnen. Hon plockar nämligen alltid med sig hem ett
småbröd åt ett och hvart af barnbarnen — och hon
har 9!
Vi kallar henne axplockerskan.
Men hvad hjälpte, det hvad vi kallade henne —
faktum var att jag ingenting hade att ge henne.
Nog är det eget, att bara en människa håller i sig
med att vara oförskämd, så får hon rättigheter till sist.
Det skulle lika litet falla någon af oss in att ens i
tankarna förneka Vendia Ax rättigheten att plocka sin
gröna pirat så full med småbröd, att den gapar som en
stinn groda, som att förneka Kongl. Kronan rätt till skatt.
Efter en liten stund reste jag mig upp tämligen lugn.
Det var ingen annan råd: jag måste bli en hjälte,
men nog ska det dröja till härnäst, och nog ska jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free