Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Maja, som med triumferande min bar en stor bricka
de delikataste småbröd.
Det var då för det hon gaf sig i väg med en
sådan hast, den älskade ungen!
Alla hennes sorter!
Det är minsann ingen småsak det, att låna ut alla.
sina sorter, här, där vi är så rädda om våra bakresept
som om våra egna barn.
Jag kysste och tackade henne riktigt hjärtligt, fast
besluten att hädanefter hålla mig till »de hjältar som
faller.»
Det ligger tydligen mer för min naturell och är
dessutom bra mycket bekvämare.
Sofis upphettade ansikte blinkade i dörren — —
Lyckligtvis behöfde jag inte oroa mig för gästernas
trefnad, de sköter sig så innerligt bra själfva.
Jag försvann —
När jag ungefär en half timme därefter tittade in
i förmaket, fick jag till min obegripliga förvåning se
hela sällskapet sitta uppspetadt kring väggarna, tysta
och högtidliga, som om de varit med på sin egen
begr af ning.
»Kors i all världen, livad är det åt er?» sa jag, ty
där lånbiblioteket och fru Enberg finns, brukar då
målron hållas vid makt, minsann.
»Åh», sa fru Laxen, stans rikaste fru, som ser ut
som ett dunbolster och talar sonr hon sof, »inte har vi
mycket vett att skryta med, men så mycket vett har vi
väl ändå, att vi vet hålla mun men’s vi väntar.»
»Väntar på livad?» sa jag, medan hjärtat sjönk
ända ned i tårna på mig.
»På det litterära förstås.»
»På det litterära —» sa jag matt.
»Ja, herr Petterkvist bjöd särskildt på, det», sa Axan
och såg ut, som 0111 hon beredt sig på att få höra
hus-taflan allra minst.
»Det var naturligtvis ett skämt», sa jag och log;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
