- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
37

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för mig själf, för öfrigt var jag tvungen, eljest hade jag
trillat omkull.
»Och när mannen ligger stupfull i smörjan se’n,
och frun tror polisen ska komma och ta’n —»
skrattade lånbiblioteket, en pigg människa med bländhvita
tänder och okrossbara illusjoner. »Det är ändå det bästa!»
Jag ryckte ut näsduken som en kork, färdig ropa
att hon narrades, men så rusade jag ut i köket för att
behålla min kontenangs och började vända kotletter så
smöret yrde, medan Ruffen, följd af sin bulvan, skamfiat
smög sin väg.
Att folk, som bedömmer böcker, åtminstone ska
kunna läsa innantill, är väl det minsta man kan begära,
men det tycks vara många som inte ens kan det —
värk-ligen många! O, hvilken njutning det skulle ha varit att
haft dem i pannan allesammans och sett dem skutta
omkring i det skållheta smöret med Vendia Ax i spetsen!
Men så kom redaksjonen.
Jag började storm gråta.
Att springa sig nästan lungsot på halsen för att
samla i hop folk från stans alla hörn — — bara för att
— få odla deras själar — och så — —! Att rycka, om
inte brödet, så fågeln ur sina barns söndagsmunnar —
för det hade jag gjort — att göra allt man kan för att
förädla sig och andra, att slitas mellan flera olika
moraliska begrepp och sluta med att svika sina heligaste
pringsiper — allt för folk som inte blygs att utsprida
de gemenaste osanningar om mig och min rara Ruff,
det —–––-.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
De välsignade utropstecknen!
De är språkets säkerhetsventiler.
Får man bara släppa upp en 20 a 30 i sträck,
känner man sig genast betydligt lättare. Åtminstone kände
jag mig lättare.
Om en stund började jag till och med få en annan
syn på tingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free