Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruinerna af min första litterära seans, så hjärtenöjd öfver
att kropparna fått ut sitt, att det inte bekom mig ett smul,
att själarna som vanligt blifvit behandlade som styfbarn.
Väl åtminstone, att poeterna fått gråpapper på sig,
det är på många ställen de inte ens har det.
En timme senare:
Jag är matt som en trasa, men så har också
Ruffen på heder och tro lofvat att aldrig tala om »I
Stockholm» mer.
Jag undrar livad Napoleon sa, när mörkret bredde
ut sina vingar öfver hans Waterloo?
Jag säger efter mitt:
Det har varit en gruflig pärs! Gud ske lof att den
är öfver!
FJÄRDE KAPITLET.
Min Andra Litterära Seans.
Åtta dagar senare:
Hela läs-sy-sirklen samlad i mitt förmak. Ruffen
är hos Apotekaren och spelar bräde. Ingen människa
vet ett knytt
Inte något springande kring gator och torg den
här gången, inte något pratande och rådgörande både
hit och dit!
Jag har setat vid fönstret och sytt hela dagen, så
folk skulle se att jag var hemma.
Hur jag har fått omkring bud, talar jag inte om,
alltnog, bud har de fått allihopa — utom Enbergs!
Hvad de andra sa om min bok har jag glömt af,
men hvad han sa om mina ben, det har stannat kvar.
Det var ett för groft förtal!
Enberg hade kunnat fråga Ruffen först, innan han
uttalade sig — ja, det hade han värkligen kunnat göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
