Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmen hvisslade.
»Hvad hvisslar herr Holm för?» sa jag förargad,
ty att röra vid Villy är som att röra vid mitt öga.
»Surkart!»
Holmen grinade som en solvarg.
»Villy är ingen surkart», sa jag förgrymmad.
»Nej, men tidningen är! Artister, som berömmer
sig själfva. Fy tusan!»
»Det är inte fråga om att berömma, utan om att
bedömma», sa jag.
»Jaså. Och det skulle inte vara det samma, det
inte!»
»Alls inte», sa jag med eftertryck.
»Jag ska säga frun, att de värkliga artisterna, och
af dem finns det förbaskadt få — är alldeles för
förnäma att puffa fram sig själfva — de begär att bli
förstådda ändå. Nej, konstens numro-två-herrar är det, de,
som uppfinner att Macbeth ska spelas i valstakt - eller
något annat lika genialiskt, dem är det Villy sparkar
fram, och det är förbannadt onödigt, ska jag säga frun.
Ska de sparkas, så är det åt ett helt och hållet
annat håll!
Men det var sannt, det, vi skulle ju läsa!»
Bra hågad kände jag mig att säga emot litet till,
men så kom jag ihåg, att man aldrig ska blanda ihop
äfven de utmärktaste saker, för då kan det hända, att de
fördärfvar hvarann.
Artister och bildande läsning passar kanske inte
så bra samman.
Fasligt skönt satt jag i en af mina
Stockholmseminor och därtill litet i skym-undan.
Gud vet, om det var af punschen eller därför att
jag grubblade litet för djupt på hvad Holmen sa, men
bra sömnig blef jag — —
Ja. rent ut sagdt så tror jag, att jag lurade till
litet, men så spratt jag högt i luften, så där som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
