- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
49

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gör, när man vet att man sofver utan lof, och då hörde
jag Holmen fortsätta en mening med:
»— — strök han åter upp håret vid tinningen, så
att den svarta vingen, som slokat nedåt pannan medan
han skref, åter höjde sig djärft mot skyn — —»
»Hvad i all världen har karlen i hufvu’t?» frågade
jag yrvaket.
»En örnvinge!» jublade Maja.
»Konstig utstyrsel för en kristen människa», sa jag.
»Nej nej, sa Beda ifrigt — »det är håret, som höjer
sig som en örnvinge. Söta herr Holm, läs mer! O,
läs mer!»
Så läste Holmen igen:
» _ — höjde sig åter (vingen?) djärft och stolt mot
skyn, som kunde den med ett enda vingslag — —»
»Prata ingen smörja, Beda», sa jag förargad.
»Vill du värkligen påstå, att hår slår med vingslag,
därtill djärft och stolt?»
»Det är håret», sa Beda förtviflad.
»Försök inte», sa jag. »Att hjärtan kan slå djärft
och stolt, det vet jag. Men att hår — —»
»Det är örnvingen som slår», förklarade Alma
Postmästare, hvars klara ögon var dubbelt så klara som
vanligt af idel förtjusning.
»Då har ju karlen en hel örn i hufvudet på sig
då», sa jag istadigt, »och att det är en konstig utstyrsel
för en kristen människa, det står jag vid.»
»O!» sa Fanny Flax och själpte ut och in på
ögonen. »Detta är hvad jag kallar poesi!»
»O!» sa lånbiblioteket, och tryckte handen mot
hjärtat. »Jag ruinerar mig och köper honom.»
»O!» sa barnen och såg på mig som om jag varit
en riktig turk.
Och så läste Holmen igen, tålig som en
skolmästare: »höjde sig åter vingen» — det vill säga håret,
sa jag, för att kunna följa med — »djärft och stolt mot
skyn, som kunde den med ett enda vingslag lyfta sig
Hemma i Jockmock. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free