Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serade vi i väg nedför storgatan som ett
nyförlof-vadt par.
»Ack», sa jag, »om vi vore Svensk-Norska frågan!»
»Vi kommer nog att göra effekt ändå», skrattade
min kavaljer. »Hvad tror ni att de kommer att säga i
morgon?»
»Minst att Ruffen och jag ska skiljas åt, och att
vi två är ute och profgår!»
Den tanken föreföll mig så komisk, att jag
stannade och började att gapskratta, men det skulle jag ha
låtit bli, för i det samma kände jag som ett skott
mellan axlarna. Det var de svarta ögonen från kikuten
som träffade mig.
»Hu!» skrek jag.
»Raska på, kära doktor!»
Och så raskade vi på det fortaste vi kunde.
»Hur är det?» sa doktorn muntert. »Blef ni sårad?»
»Ja, i ryggen!» sa jag matt.
»Det är visst hennes favoritanfallspunkt det.»
Nu kände jag, att jag borde säga något försvarande.
men nog blef det både hastigt och klent undanstökade,
det är visst.
När vi en liten stund senare stod vid min port, tog
doktorn adjö så vänligt och rart, som om jag varit
drottningen själf, och stod med hatten i hand i minst två
minuter.
»Hälsa!» nickade jag småslugt
»Hvem?» frågade han medan den bleka färgen i
ansiktet fick en snabb skiftning i rödt.
Men jag bara skrattade, för om också jag kikat
i hans kort, så kände jag mig därföre inte alls hågad att
låta honom kika i mina.
»Hvem?» upprepade han, nu så ifrigt, att jag förstod
ätt han ville ha svar.
»Er fästmö!» sa jag lugnt
»Min fästmö! Hur vet — —?»
Men så häjdade han sig tvärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
