- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
79

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åh, hustrun min! Åh, hustrun min!»
Läpparna darrade i kapp med hennes.
Så lade han Annas hufvud till sitt bröst, strök
henne ömt och lätt öfver håret som om hon varit en
fågelunge, kysste henne innerligt och gick lika
hastigt som han kommit, fortfarande utan att ens se mig.
Det blef tyst i rummet bra länge —.
»Dina respängar?» frågade jag, för hvilken det gått
upp ett ljus, slutligen sakta.
Anna nickade — —
»Tant Lova vet ju hur vi har haft det —. Kappa
och mössa — har ju varit nog — hittills; det har aldrig
velat räcka till — till mer — nu måste han naturligtvis
ha uniform — — jag är så glad vi hade pängarna —
han telegraferade genast mått och sådant–––-det var
ju en riktig välgärning att vi kunde — hade — det var
ju alldeles nödvändigt —.»
Jag var proppad ända till brädden med
invändningar, men jag sväljde dem.
Hade han tagit de pängarna, så visst var det
alldeles nödvändigt han, som väl tusen gånger hällre
klippt en bit af sin egen hud och klädt sig med, om
det bara varit möjligt!
Så kysste jag henne ömt till adjö och gick utan
att säga ett ord om min stora nyhet — —.
På middagen var jag ovanligt knarrig —
ingenting var mig i lag, och när Pepita försökte muntra upp
mig genom att kasta nötter i hufvudet på mig, så gaf
jag henne dask, ja, det gjorde jag.
Men så ångrade jag mig, tog henne i famn och
gret — ja, stormgret
Visst var det för daskets skull?
Nej, det var för någonting helt och hållet annat !
Aldrig kan man få vara glad tvärs igenom, häller! Stå
i det mest strålande solsken bäst man vill, så är det
alltid någon sida som träffas af skuggan, af en iskall,,
otäck skugga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free