- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
87

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ändå, att kommer sorg eller bekymmer, så behöfver vi
aldrig bära dem ensamma.
Och så är det så roligt att så godt som genast
börja räkna ut, när första båten kan komma.
Från April är utsiktsplatån aldrig tom, fast
hvarenda människa vet, att isen aldrig bryter upp så tidigt.
Herrarna går från den tiden jämt med kikaren
öfver axeln och allihopa är vi väderbitna och
rödblommiga af att så ofta utsätta oss för hafsvinden, som då
minsann kan vara bitter nog. Och hur noga vi känner
till isen se’n! När han ’blånnar’, när han ’skjuter sig’,
allt har sin betydelse, till dess ändtligen mot vårsidan
Me stora dånen’ öppnar en glänsande ränna, ur hvilken
kort därpå den älskade blågula flaggan långsamt
närmar sig, som komme den ur skyn. Då blir man så glad,
att man faller hvarandra om halsen — åtminstone vi
gamla, de unga är så förfärligt mycket förståndigare.
Och att sedan tåga i prosesjon ned till båten och
äta Stockholmsmat — ack! Numera kan vi ju få hit hvad
vi vill, om det så vore midt i vintern, men det är inte
alls det samma. Många små agremanger uppväger inte
en stor glädje — det har jag lärt mig nu, om man också
tror så först.
Ruffen och jag hade nog stannat längre på platån,
om inte moster Saras jungfru kommit springande med
andan i halsen och bedt mig för Guds skull titta in
genast: »Patron höll på att ta lifvet af sig nu igen!»
»Hå hå», sa jag skrattande, »hvad har ni nu hittat
på att roa er med?»
Ja, så pass rädd blef jag, men så är jag också
härdad med sådana där budskickning minst en gång i
veckan och »ta lifvet af sig» betyder vanligen bara, att
patron, eller farbror Janne, som hela stan kallar honom,
vill ett och Sara, hans gamla slägting, vill ett annat.
Redan utanför grinden till den stora trädgården,
där farbror Janne har sitt trefliga envåningshus, hördes
farbrors och moster Saras röster i full duett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free