Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sara sjönk ihop som en säck, nr hvilken någon
skakat allt innehåll, och nu ryckte jag fram till undsättning.
»Kors», sa jag nytert, »farbror Janne tar sig ett
halfbadf Ja, det lär vara alldeles utmärkt hälsosamt och
just hvad alla läkare ordinerar nu för tiden.»
»Hva? Hä? Huh-uu-u!» sa farbror Janne och
pallrade sig upp ur polen så fort de korta benen tillät och
rusade i väg med en sådan fart åt huset till, att det
nästan blef omöjligt för oss två att följa efter.
En kvart senare hade vi honom i godt förvar i
sängen, där han drack glödgadt vin som ett det
frommaste lamm och till och med höll till godo med
varmakrus under fötterna, hvilket han eljest aldrig gör, han
må vara hur förkyld som hälst.
För farbror Janne hör läkare och begrafning ihop lika
säkert som man och hustru. Han hade aldrig sett en läkare
i hemmet förr än vid föräldrarnas enda och sista sjukdom,
och sedan dess har han gjort sina egna uträkningar.
Sara, stackare, var alldeles utschasad, men det är
hon van vid. Först när farbror sof riktigt godt, gaf hon
sig tid att ta sig en liten gråtpärs, men den gick så fort
öfver som ett rägn i Maj, ty ifall farbror skulle vakna,
ville hon inte vara rödögd.
Ja, nog är den där kärleken besynnerlig.
När Sara för vid pass 30 år sedan, då en vacker
och riktigt ståtlig flicka, kom i farbror Jannes
föräldrars hem som hjälpreda och vän, blef äldsta sonen, en
duktig karl med hufvud på skaft och en riktigt bra affär
uppåt landet, kär i henne.
Men hon sa nej.
Hon hade fäst sig vid Janne, som var sju år yngre
än hon och så litet försigkommen på alla vis, att det
var riktigt bekymmersamt.
Men tror någon människa han brydde sig om henne?
Visst inte! Det enda han förstod sig på var att
kujonera henne — så mycket karl var han ändå — och
kujonerat henne ha han gjort allt se’n dess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
