- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
91

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, det säger jag, att något mer rörande än den
affären kan jag då inte tänka mig.
Farbror Janne städade in hvar enda smul i boden
själf; satte prislappar på hvarenda sak, men inte hvad
han skulle ha, utan hvad han gifvit i inköp — vred ett
helt bärg med strutar färdigt, drog upp snuslådan och
befallde moster Sara, som naturligtvis följt med honom
för att sköta hushållet, att laga så att kaffepannan
aldrig var tom — och så satte han sig på disken och
väntade på kunder.
Att få honom att servera folk, som ville köpa, var
pin slut.
Han bara pekade ut hvar allting fanns — så fick
man sköta sig själf och ge hvad man ville öfver.
Ja, det måste jag till böndernas heder säga, att
aldrig var det de, som försökte köpa till inköpspris och
därunder. Tvärtom!
De var så måna om att »Holmkvistens Janne» inte
skulle gå »kaputt», att de både mätte och vägde
knappare åt sig själfva än de skulle låtit ske i någon annan
bod, och alltid fick han köpa lärft och smör och sådant
för en och två vitten billigare än både vi och andra.
Mest frestande var det att snåla in en slant vid
den kontanta betalningen, förstås!
Hur inånga smutsiga sedlar och tummade
tolfskil-lingar, som i den boden vandrade fram och tillbaka till
de smutsiga plånböckerna innan de, som rådde om dem,
kunde förmå sig att skiljas vid dem, det vet bara Han,
som ransakar inte allenast plånböcker utan också
hjärtan och njurar.
Men de gjorde honom alltid rätt till slut, och att
de sedan trakterade sig kanske litet rikligare än
vanligt med snus och kaffe, är jag riktigt glad åt, för det
hade de ärligt förtjänt.
Janne sa aldrig något, om han så fick mycket eller
litet »till öfvers», men om någon försökte narra honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free