- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
95

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om jag skulle pumpa henne? Sagdt och gjordt!
På aftonen tände jag upp en riktigt skön
skymningsbrasa, ifall hon hörde till dem som prompt
behöfver eldkol och värme för att bli meddelsamma, tog fram
äpplen att steka, och så slog vi oss ned på tu man
hand i all trefnad framför »fällan».
Först gick det litet långsamt med konversasjonen,
men så förde jag helt finurligt talet på kärlek, och då
fick hon lif i sig, ska jag säga.
Hon drog fram en låg pall, satte sig tätt intill mig,
spärrade upp sina aflånga ögon, som ser ut som ett par
bruna sammetsband, och sa så innerligt bedjande:
»Söta moster, berätta något om kärlek, om sådan
där stor, konstig kärlek, som gör folk blinda som
Titania eller kommer dem att rymma tillsammans eller dä
tillsammans som kronprins Rudolf.»
Besynnerligt så tankarna hänger ihop, och hur
klart och vackert och stort allting blir framför en
skymningsbrasa.
Så snart Maja sa »dö tillsammans», såg jag
Gripsholms mäktiga torn resa sig i glöden, såg riddarben
och sammetsbaretter hägra, och kände forntida
stämningar gripa mig med oemotståndlig makt.
En stor, konstig kärlek? Ja, nog visste jag — —!
Jag såg mig själf ensam i Kung Johans täcka
fängelse, följd tätt, tätt af en ung, nästan obekant man,
öfver hvars läppar den nytända passionens eldiga ord
oemotståndligt strömmade.
Och då vägde jag 87 kilo och var 47 år!
Hur de skulle ha strömmat, om jag varit 20 år
yngre och vägt 20 kilo mindre, det vågade jag inte ens
tänka mig!
»Ack, barn», sa jag till sist med en djup suck:
»De stora passionerna är rysliga. De faller öfver
en som en lavin, utan att man vet af en smul. Till och
med i fängelser är man inte säker, och man får vara
riktigt glad, när det sker där, ty där finns det åtmin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free