Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagen för den där gunstig herrn, som inte blygdes att
löna min och Gustafs stora godhet med att–––-
Det var så märkvärdigt tyst i Thores rum.
Inte något hvisslande, sjungande, spelande,
trampande som vanligt.
Hade han hunnit gå ut?
Det vore skada! Jag kände mig riktigt i tagen!
När jag öppnade dörren, fick jag se honom sitta
»i orienten», en lår öfverklädd med min gamla äkta
schal. Fiolen låg i knäet och ögonen höll han fästade
på stafflin, där det stod något, hvad, hann jag inte se.
Jag gjorde så mycket buller jag kunde för att
förbereda honom på, att oväder var i antågande. Men det
tycktes inte imponera på honom en smul. Han vände
helt lugnt på hufvudet och såg på mig —
O!
Hela pojken var ju som förklarad!
Låg jag det minsta åt färgpoesihållet, skulle jag säga,
att det var som ett hvitt blomsterdoft fallet öfver
ansiktet på honom, och att i den blomsterdoften drömde
ögonen som ett par djupsvarta pangséer.
Huru som hälst, någonting vackert var det —
nästan som en morgongryning!
(Det uttrycket har jag hittat på själf.)
Men, tänkte jag, vacker gryning gör ful dag, och
så affyrade jag den första salfvan.
Han blinkade inte ens.
»Åh hå», tänkte jag! »Ska jag inte få lif i dig, så
vore det väl besynnerligt!»
Så laddade jag mig ända till mynningen och
affyrade projektilen: »ohederlig!»
Den tog.
Han rusade upp och rätade ut sin långa lekamen
med en sådan fart, att jag trodde han skulle stöta hål
i taket.
»Ohederlig!» ropade han, medan de krökta
läpparna riktigt darrade och ögonen gnistrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
