Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Stockholm båda två och visste hur innerligt roliga,
de var.
»KUNG KARL DEN U-U-U-Unga HJÄ-Ä-Ä-TE!»
ha vi beslutat ska deklameras som epilog, innan ridån
går upp, och så ska vi af sluta programmet med en
storartad tablå föreställande Carl den Tolftes död — efter
som vi tyckte, att det första affyrandet inte blef
tragiskt nog.
Till min innerliga glädje erbjöd sig doktorn att
både deklamera epilogen och hjälpa oss litet vid
inöfvandet.
Nog var det bra snällt!
När jag gick, så räckte han fram sin hand med
den tjocka ringen på och sa med sitt allra vackraste
leende:
»Efter femton långa år, fru Petterkvist!»
Jag blef så glad — och lycklig öfver de orden!
Det kändes som om jag fått en riktigt kär gåfvar
men jag hade inte tid med några finare förnimelser just
nu. Här gällde att skaffa sig det teatraliska hiifvudet,
framför allt.
Att reda sig utan är rakt omöjligt — ovana som
vi är! Holmen måste göra sin plikt. Det är bara det.
Men jag kom för sent till Holmen den dagen.
Styfven hade redan gjort sitt verk.
När jag såg hur landet låg an, ville jag genast gå
min väg, men han måste ha förstått hvad det var fråga
om, för när han vacklande följde mig till dörren, så.
sa han plirande:
»Bli — bli — direktör sjä-älf, frun!»
»Jag, som ingenting begriper», sa jag, glömmande
af, att jag inte borde svara honom.
»Behöfs — inte frun — behöfs inte alls! Ge —
Riikard den tredje med varietet-kupletter! Ha ha ha —
Det vore origi-nellt — Hva? Shäkspir var ett nöt, frun —
ett förbannadt nöt — —- minns det — och — och glöm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
