- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
124

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frid slår en till mötes. Samma intryck får man, när
man kommer in i det ljustapetserade rummet, där
gardinerna alltid är snölivita, rutorna blanka och aldrig ett
damkorn finns.
Fru Alfvén, fyllig, skär, vacker, ovanligt stillsam, satt,
nu som alltid, vid fönstret och stickade midt emot
dottern, en ung flicka med nedslagna madonnaögon och
en liten grön sidenschalett lagd i kors öfver den hvita
halsen, så lik modern som en vildrosknopp är lik en
fullt utslagen ros.
Herr Alfvén, lång och mager, med ett tåligt liksom
ingräft drag kring munnen, höll på att konstmåla ett
bord, och i det klara solskenet, som strömmade öfver
det enrisbeströdda golfvet, satt en gulhvit katt och
putsade sina tassar. Det enda ljud som hördes var
klockans sakta: tick tack, tick tack!
Jag hade inte varit inne i fem minuter, förr än jag
tyckte, att hela världen med dess oro gled ifrån mig
långt, långt. Ja, det blef nästan en riktig plåga komma
i håg, hvarför jag egentligen kommit hit.
Men slutligen gjorde jag en ansträngning och
lyckades få fram livad jag hade på hjärtat.
Herr Alfvén lyssnade under tystnad, men ett par
gånger sköt blodet upp mot kinderna, som om det gällt
behärska sig.
»Nej», sa han till sist lugnt, »från sådan synd är
jag, Gudi lof, kommen!»
»Synd?» sa jag fogligt, för man blef fogligt här
inne vare sig man ville eller inte. »Tror värkligen
herr Alfvén, att vår Herre tycker det är synd, att vi
människor försöka roa oss litet i all oskuld? Han, som
skapat allt så förunderligt vackert och skönt — måtte väl
tillåta att — —»
»Just därför, att Han skapat allt så förunderligt
vackert och skönt, så är det också meningen att vi
ska vara nöjda, och inte söka syndig fröjd och syndig
glädje!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free