Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det kan inte hjälpas då», sa jag med en djup
suck. »Hjälp måste Pepita ha. — Han kan inte mer
än köra ut mig med!»
Därmed kastade jag slängkappan på mig.
»Låt bli, Lovisa», sa Ruffen, som oroligt vred på
sig. »Jag ska väl gå då, om du prompt —»
»Nej», sa jag bestämdt, »har han gikten, så bör jag
gå själf och inte utsätta dig.»
Lyckligtvis var det ju på morgonen.
Hade han nu haft en god natt, så var det ju
möjligt att —. Men en svår nöt blef han nog att knäcka
i hvad fall som hälst. Jag skyndade framåt.
Inga människor i mottagningsrummet.
Dåligt tecken!
Innefrån sängkammaren hördes ett brummande som
när åskan går.
Ett än dåligare tecken!
Just som jag hade satt mig för att ta igen mig
litet, öppnades dörren, och ett kvinfolk med handen i
band och förskrämd uppsyn kom utrusande med en fart,
som jag inte tyckte såg treflig ut alls.
Och så var det min tur.
Nå ja, det går ann, att vi har haft våra små
nappatag förut — han och jag — både om barnen och
barnbarnen.
Jag drog ett djupt andedrag och trädde in.
Rummet var halfmörkt, och utsträckt på sängen
låg doktorn iklädd ytterrock, lappskor och skinnmössa,
under hvilken de buskiga ögonbrynen ryckte och ryckte,
som om de setat på ett par tåtar.
»Läs igen dörren!» röt han så argt, att jag bestämdt
flugit ut genom springan af luftdraget, om jag varit litet
mindre kompakt.
»Eller kanske frun tror, att jag ska skaffa mig en
betjänt, som skall läsa igen dörren efter alla nöt, som
behagar komma hit och störa mig. Hva sa? Hva sa?
frågar jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
