- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
173

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Holmen har helt hufvudstupa fått bref att han ska resa
till sin bror, som bor i Amerika och ger ut en tidning
och som behöfver hjälp.
Jag vet inte alls, om jag är glad eller ledsen för
hans skull — för vår skull är jag då riktigt ledsen, det
vet jag säkert.
Att vid så pass framskriden ålder som hans byta
om jordmån, är inte så lätt — och hvem vet —
Här finns det då bara en Styf, där, som allting går
till så i stort, finns det kanske tusende!
Eljest har han nästan alldeles slutat att dricka nu,
säger Ruffen, men ser i stället så trött och hopfallen ut,
att jag knappt har hjärta att glädja mig öfver
förändringen.
Nyss, när jag tittade upp till honom för att höra
efter om han behöfde någon hjälp till resan, så sa han:
»Jag är glad att få resa, fru Lovisa! Om jag
duger till något mer — ska det visa sig därborta. Känner
mig som en askhög, som en askhög!»
»Men det finns glöd under askan, det är jag säker
på», sa jag uppmuntrande.
»Kanske — men för att få lif i den behöfs friska,
nya vindar — — Ser, fru Lovisa, somliga män dricker
för att glömma, och när man så glömt så upptäcker
man, att man glömt så mycket mycket mer än man
velat — sig själf framför allt.» Han stirrade framför sig.
»Ja, men herr Holm har aldrig glömt andra*, sa
jag tröstande. »Stanna hos oss — hos läsesirklen, så
ska herr Holm få se, hur tacksamina vi ska bli?»
»Tack», sa han, medan ansiktet glimtade till så där
vänligt, som det gör ibland, »men man trifs inte lefva
som människa på en plats, där man förut lefvat som
ett svin.»
»Det har då herr Holm aldrig gjort», sa jag
riktigt förolämpad på hans vägnar.
»Kanske inte riktigt —till följd af naturförhinder.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free