Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det tycker jag visst — saken är ju inte så viktig
— antar jag. Han har ju alla de förtjänster som behöfs.»
»Ja, då ska jag också ta honom! Han är då
åtminstone inte snarstucken och elak och hämdgirig och
långsinnt, han!»
Därmed sprang hon rakt in i förmaket.
Att sitta och råda en flicka att gifta sig för pängar,
det tar emot; men när det finns flickor, som inte duger
till något bättre, så är det ju skäl att de får följa sin
kallelse, de med.
Efter ungefär tio minuter slogs dörren upp igen
och Maja kom inrusande som en blixt.
Hon var alldeles blek och ögonen var uppspärrade
och vilda.
»Moster, moster!» skrek hon.
»Nåå?» sa jag lugnt.
»Han — han — ville kyssa mig!»
»Det antar jag», sa jag än lugnare.
»Han - han - gjorde det!»
»Det antar jag med.»
»Det var så styggt. O, så styggt!»
»Hm», sa jag bara, för ibland kan ett ord vara lika
farligt för en känsla, som vill vrida sig rätt, som en liten
hårnål kan vara för en kompass med anlag att visa
miste.
»Hur kunde han våga! Hur kunde han våga!
Säg, moster, hur kunde han våga? Kyssa mig!»
»Hm, hm», sa jag igen.
»Men jag skuffade till honom, så han föll omkull.»
»Maja!» sa jag förfärad.
»Jo, det gjorde jag. - - Den tjufven, den otäcka,
otäcka tjufven!»
Hon kastade båda armarna kring halsen på mig
och började att snyfta och gråta, som om hon kännt
sig uppskakad ända in i sin själs allra djupaste djup
— och det var hon, det kände jag.
Jag sa ingenting fortfarande, utan bara strök henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
