Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daktören öfverdrifver. Tänk bara, hur Villy gormar och
svär, fast han då aldrig sårar! och hur grinig och
försmädlig tyckte jag inte att Krycke var, se’n, innan jag blef
van vid honom. Jag ska försöka igen att hålla af
honom — för Villygossens skull!
Men se så här alldeles för mig själf kan jag väl
ändå få erkänna, att det känns, som om nålen växt ut
till en riktig stoppnål!!
TJUGONDE KAPITLET.
Syre. Nische’n och det Tran-sen-den-tala-jaget.
Jag läste en gång om en lärd som för att roa sig
släppte ut så mycket syre öfver allt folket i stan, där
han bodde, att människorna blef yra i mössan och
råkade i lufven på hvarandra.
Det måtte »någon» ha gjort med oss med!
Herrarna är som bortbytta.
Stadskällaren är aldrig tom, och fanns det en
varietet, är jag säker på, att den skulle vara full, morgon,
middag och kväll och däremellan med.
Spel och dobbel hör till ordningen för dagen, och
i går hade Laxen herrmiddag, en tillställning som aldrig
kommit i fråga hos oss förut, efter som våra män hittills
ansett, att vi fruntimmer behöfver både litet mat och
litet omväxling, vi med.
Att sitta hemma och svälja tårarna må vara hur
kvinligt det vill, men roligt är det inte.
Också brydde jag mig för min del inte om den saken,
efter jag alltid ansett— och anser — allt gråtande i
tysthet vara den mest missbrukade kvinnokraft som finns,
men glad var jag inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
