- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
205

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det där har jag alltid tänkt», sa Ruffen och
sparkade stöflarna af sig.
»Jaså, värkligen?» sa jag och började plocka ihop
hans kläder.
»Förbannad slängd karl den där redaktören — och
den där andra se’n, Fischen — Nischen, han, som hittat på
att det orätta är det rä-ätta — — det är förbannadt
mycket styfvare hva? än att hitta på att det rätta är det
rätta! Det är för öfrigt alldeles, hick! samma sak, bara
fullkomliga motsattsen.
B-begriper du, dumsnut?»
»Jaha, då, sa jag nytert. »Jag begriper visst! Men
vill du inte ha litet Vichyvatten —?».
Ruffen sof i ett kör till klockan 2 dagen därpå.
O, i hvilken ångest var jag inte, innan han
öppnat sina kära, älskade blåklintsögon!
Jo, han var redig, Gud ske lof; alldeles redig,
hvilket väl, om något, kan kallas för en riktig Guds nåd,
när man betänker, att han haft både Nische’n och det
där fasliga jaget i hufvudet. Också blef jag så glad,
att jag totalt glömde af sparlakansläxan och riktigt
hjärtligt besvarade den »söta du förlåt mig kyss», som
han kom in och gaf mig nyss, förlägen som en
skolpojke. Tänk, om han visste, att han kallat mig »dumsnut!»
Senare :
Vi talar aldrig om den där natten, men Ruffen är
hemma nästan hvar kväll nu och har lärt mig att spela
schack.
Vi har så roligt! Men litet emellan bjuder jag ändå
hit Enberg och Boström på ett parti kort, för att hålla
stadskällaren stången!
Petter ser ryslig ut. Alldeles som ett nedfallet
plommon, som håller på att skämmas på ena sidan, och
borta är han nästan hvar natt. Gustaf grälar och jag
talar bevekande, däremellan jag stänger in honom, men
ingenting hjälper. Jag har bedt barnen bjuda honom,
så ofta de kan, till sig — men dit går han inte. — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free