Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var presis som ett oväder gått öfver oss och vi nu
kommit i hamn. Litet hvar af oss talade om hur underligt
det varit i stan nu en tid bortåt.
»Nische — syre?» sa jag så där på försök, vänd
till Kullen, ty jag var allt grufligt nyfiken få veta
något om den där Nische’n, fast jag var bra rädd att
blotta någon grof okunnighet igen.
En litet förvånad blick kom ur de vackra
stjärnögonen, och så sa han med sitt vänliga leende:
»Ja, är det inte det jag säger, att ingen har en
sådan förmåga att få grepp på saker, som tant Lova.»
Nische — syre?
Det är ett mycket bra namn; det är ett syre, som
berusar och lämnar sjögångskänslor efter sig.»
Ja, så fick vi höra några ord om den stackars
tyska professorn, som sitter i sin stol och är tokig, fast
folk har släppt ut, att han är så rysligt klok, för att ha
nå’n att skylla på, när de vill göra så’nt som de inte
törs stå för själfva. Ofantligt intressangt, fast nog
begrep jag bra litet. Men kanske det inte hade varit så
intressangt om jag begripit mer?
På kvällen tänkte jag så mycket öfver hvad jag
hört — och på Petter, stackars barn, ’offret’, men utan
oro och sorg nu längre.
Allting reder sig för alla — om man bara hoppas
och tror — så nog också för honom.
Och så somnade jag till sist på Ruffens arm, trygg
och lugn i känslan att hit skulle aldrig, aldrig något
Nische — syre tränga mera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
