Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett riktigt litet slädparti.
Lagom kallt — bara femton grader och en luft
som en kristall.
Vid sidorna af vägen låg drifvorna så högt
uppplogade, att det kändes som om vi ilat fram rakt
genom snön. Hästarna kastade upp riktigt lifsfarliga
klimpar med hofvarna, men det gjorde ingenting. Träden
var så vackert snötyngda, bjällrorna klingade så
muntert; - också blef vi så muntra med ens, att det kändes
som om vi åkt med glädjen själf i släden.
Thord, som sprungit oss en lång bit till mötes med
mössan under armen, visste inte på hvilken fot han
skulle stå af idel ödmjukhet och förtjusning, och Fanny,
som aldrig sett en så stor hjord renar förut, fullkomligt
sprattlade af ifver att komma ur slädan, men det gick
inte fort ändå, efter kapten behöfde två minuter minst
för att lyfta ur henne.
»God dag, Thord, sa jag muntert, sedan jag väl
rullat mig ur ensammen. »Nu är vi här, man ur huset!
Hvar är gammelmor? God dag, mor! På med
kaffepannan! Vi har förning med oss. Blir kaffe öfver lag.»
Nu blef det glädje af, ska jag säga.
Till och med den yngsta, en sexåring, som låg
inkörd i en sofsäck, därför att han var krank, började
skrika, »att han vara mycke frisk, mycke mera frisk än
både far och mor och hela den stora släkt — å
hundarna med, å renarna med, å allihopa!»
Vi förbarmade oss öfver honom och öppnade knuten.
Maja och Fanny var redan i fart att åka i akja,
medan Thord grinande sprang bredvid med tömmen i
hand och gaf åkdonet en puff för hvar gång det trillade
omkull — hvilket inte var sällan, till flickornas
förtjusning.
Litet för sig själf satt Mari, Thords vackra flicka,
gift sedan i fjol. På ryggen hade hon en kunz, i
hvilken låg ett litet mörkt, allvarligt barn — jag tror aldrig
jag sett ett litet lappbarn skratta — och stirrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
