- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
266

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska ha rättighet att jaga dem från fjäll till fjäll som
vilda djur, det är och förblir orättfärdigt, som —»
»Kanske när allt kommer omkring, går lapparna
däruppe och bevarar lifskraft och märg åt vårt döende
släkte —» skrattade Kullen, som nog såg att jag hade
litet svårt tas med tårarna.
»Eller hvad säger du, kronofogde? Tänk, om
lapparna värkligen är vår blifvande kulturinsatts!
Intelligenta är de åtminstone!»
Ja, så började de att disputera, och vi andra att
spraka om annat, som väl var, så jag hann lugna mig
litet.
När nu folk är blinda som mullvadar i fråga om
lappar och nybyggare, så är det ju dumt att —
Men kronofogden har någonting i själfva tonen
ibland, någonting så ofelbart, som kan sätta lif i hvarenda
bloddroppe man har.
På kvällen kom »stora kölden» som en blixt öfver
oss: 40 grader! Hela huset knastrade som om en jätte
höll på att krama sönder det, och medarna släpade så
tungt på snön, att det lättaste fordon lät som det
tyngsta lass.
Flickorna stannade öfver natten, medan herrarna,
i pjäxor och vargskinnstulubber, sprang hemåt som om
det gällt lifvet.
Utanför var allt nu så bländhvitt och gnistrande,
att det rent gjorde ondt i ögonen se ut genom rutorna.
Men där ute på isen, midt i månskensfloden, märktes
som en stor mörk skugga.
Det var renarnas, lapparnas och hundarnas från
allt skydd och hygge utstötta hord.
Aldrig tyckte jag att de talat så vackert för sig
själfva, som de gjorde i det ögonblicket, ensamma med
Vår Herre, utan att begära något, utan att fordra något
— annat än att få vara till, där ingen ann kan eksistera,
med snön till bädd — och den förfärande kölden till
sällskap — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free