- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
268

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men det ska det!
Senare :
I går hade jag med mig till Beda ett det mest
förtjusande ljusblå stycke siden till vaggtäcke,
öfverklädt med en enda gipyrspets — d. v. s. det ska bli
öfverklädt, fast spetsen inte är färdig än — och så den
första lilla skjortan, sydd af batist, fint som silke.
Nu måtte hon väl bli glad, tänkte jag.
I stället började hon att storm gråta och rusade på
dörren!
Förstå sig på det där den som kan!!
Senare :
En sådan uppskakande scen!!
Ada har varit här, alldeles förgråten.
Hennes man och hon har haft sin första stora strid
— och om hvad?
Jo, om lilla Gus byxor!
Kronofogden säger, att efter som Gus fyllt två år så
ska han börja med byxor, och Ada vill inte.
»Det är ju en riktig grymhet», snyftade hon.
»Får han bara byxor på sig, så växer han alldeles
ifrån mig, och jag har ju fått haft honom så litet. —
Det känns som om jag fått honom i går - - och så vill
han att Alf ska börja i — skolan — nästa år med —
och — — och då mister jag honom också–––-och
— — och — — blir barnlös — — och — och — —
Han är en riktig — ty-tyrauu! Det är hva-a-ad
han är!»
Hur jag kände mig vid de orden, kan jag knappt
beskrifva. Det var som "om jag kommit midt i ett
kalkljus, så skarpt belyst och sk ful kände jag mig!
Här hade jag gått och afundats mitt eget barn
hennes egen korta nioderslycka, utan att en sund tänka på,
att livad som varit för litet för mig, ju också skulle bli
för litet för henne — och det snart nog.
Här gällde emellertid att visa reson och inte
blödighet, och så började jag att »tala förstånd» af bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free