Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så skref han att brodern redischerar sin tidning
med ovett — inte med vett.
Tänk, så olika behof för olika land.
Hvad vi behöfver — inte är det väl ovett —
möjligen — hm!
Senare:
Ibland är det, som om man hvilade hvar man satte
sig — hvilade i bomull — allting är så afrundadt och
mjukt — människorna talar så mildt och vackert och
spelar nå’n piano, låter det presis som harpospel i
himlen. Jag begriper inte hvar det kommer ifrån, — men
innerligen rart och vackert är det, och om nätterna
ligger man som i ett ejderdunsnäste. Sä är det med
mig nu.
Kan det vara för det, att jag varit bra utvakad och
utgråteii — och kroppen nu riktigt mojar sig att få må
väl igen? Men mojar sig gör den, och det riktigt. Jag
njuter med hvarenda fiber bara af att vara till!
P. S.
Jag måste skrifva ned det — genast!
Jag är så både ledsen och glad — — jag vet inte
hvilket jag är mest — —
Jag tror, glad!
Bäst Ruffen satt i gungstolen och läste tidningen
nyss, kom han inrusande till mig i sängkammaren,
alldeles eldröd i ansigtet och skrek:
»Lovisa, Lovisa, hör! Så oförskämdt!»
Och så läste han med darrande röst:
»Som bevis på tidens tarfliga smak må nämnas,
att Lovisa Petterkvists »I Stockholm» har kommit ut i
fjärde upplagan!»
Lång paus.
»En så utmärkt bok!» sa Ruffen till sist.
»Älskade Ruffen!» sa jag och kysste honom innerligt^
»Aila kloka människor har berömt den», sa Ruffen.
»Det har de», sa jag.
(O, hur ljuft det här var — trots allt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
