Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad?» sa jag, stel som en lineal.
»Jo, att de ?— kronofogdens, menar jag, som ändå
är skyldig ett kalas, ska ge middag för dig den dagen
— och — —»
Jag rusade på dörren så hufvudstupa, att Ruffen
såg alldeles afstjälpt ut.
Men det var det enda jag kunde göra för att
behålla min fattning alls.
Att först tvingas tycka det vara utmärkt roligt att
fylla 50 år och så bli »firad» med en middagsbjudning
hos sin måg och därtill sammanslagen med ett vanligt
kalas, som skulle ha gått af stapeln ändå — det var
mer än det frommaste lamm kunde stå ut med.
Men hvem kom pallrande efter mig i
sängkammaren, om inte Ruffen.
Jag kunde knappt tro mina ögon, men det
imponerade på mig — imponerade värkligen.
»Jag — jag — har också tänkt», sa han —
alldeles som om han bara fortsatt konversasjonen —— »att
vi skulle bjuda hjonen i fattigstugan på middag, hm, hm.»
»Det hade jag tänkt göra ändå», sa jag, allra högst
uppe på mina höga hästar.
»Och så — och så sa du ju härom dagen, att
barnen — i barnkrubban — — är — är utan klädningar?»
»Det är de alltid», sa jag.
»Jag — jag — hade också tänkt — om - om det
skulle roa dig — — köpa tyg — — åt — dem — —
och låta sy–––-klädningarna. Här är åt ungarna!»
Därmed stack han åt mig några sedlar och rusade
på dörren, med en fart, som nästan kom mig att tro, att
hans ofantliga mod nyss var det förtviflans mod, som
så många gånger förr skapat hjältar af krukor!
Hela 50 kronor åt »ungarna.»
Men hvad skulle jag, hans lagvigda hustru, ha
på mig?
Min gamla bruna, kanske, som hvar enda människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
