Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattade, och så gick ringen ur hand i hand och blef
beundrad.
»Du, Ruffen», sa jag med en suck af djupaste
belåtenhet, när jag väl hämtat mig litet och fått ringen
plaserad på mitt finger:
»Den måste vara alldeles ovanligt äkta!»
»Ja, ska det vara, så ska det vara», sa Ruffen
förnöj dt.
Nu vet jag hvarför vi inte hade råd att hålla
middag! Rysligt glad är jag öfver ringen och öfver
Ruffen, men sanning framför allt: Jag skulle bra mycket
hällre velat att stenen varit, ja, hälften så stor, om jag
bara fått dela med mig af min glädje åt andra, i mitt
eget älskade hem!
Klockan 2:
Här har varit som en ström med folk hela
förmiddagen, och så många kära och oförmodade presenter
har jag fått, att jag riktigt skäms.
Själfva kikuten har skickat en krukväxt och Vendia
Ax har gifvit mig ett par de skönaste sockor — att
dra utanpå kängorna, »efter jag numera väl någon gång
blef tvungen hålla mig hemma!»
Det var snällt af henne — ändå!
Också lofvar jag mig själf högtidligt att aldrig tala
illa om henne mer, såvida hon inte alldeles retar
gallfeber på mig — då jag naturligtvis måste försvara mig.
Men ovanligt egna tycker jag att människorna har
sett ut och ovanligt brådtom har de haft att komma i
väg igen.
De är nog stötta i botten, fast de bjudit till att
inte visa det!
Förfärligt förlägen har jag varit öfver min ring med.
Rent ut sagdt: jag har inte kommit mig för att
visa den.
När man »preparerar folk» med dåliga tider och
sådant för att ursäkta sig med, att man inte har råd se
sina vänner på en enkel middag, är det inte så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
