Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, hvad säger du nu om syrprisen?» sa Ruffen,
som pallrat efter mig hvart jag gått.
Men jag kunde ingenting säga. —
Jag kunde bara ta hans kära hand och kyssa den,
så alla såg det. Det behöfde, ville jag göra — jag, som
misstänkt honom så orättvist och fult.
Bara en vän fattades — fru Ungfrau — som
vanligt. Till och med Enes, de förrädarna, var komna.
Men nu slogs dörren upp på vid gafvel och hon
och kapten och Fanny och farbror Janne, som bar ett
otympligt bylte i armarna, kom in. Det var den första
middags-bjudning fru Ungfrau någonsin bevistat —
också väckte hon uppseende med besked, ska jag säga.
»Min Lovise», sa hon och tog mig i famn, »jack
liafve dick att täcke för en så älsked present, att jack
ville korame und täcke själf. Du ger alltid presenter,
på ett eller annet vis, und vi hoppes alle, att du må
vilje verke und sätte dick själf in, länge, länge — —!
Und så lyckönske vi dick af hjärtet — men vi
lyckönske oss mer, som hafve dick. Dem barnen inte kunne
hålla med den syrpris tätt, und så de inte finge komme
förr. Aber den farbror Janne–––––-Hvar ist den
farbror Janne?»
»Vore rätt åt dig, du, om jag bröt af stängeln, du,
så fick du höra hvad Lovisa sa, du», hördes i detsamma
farbrors lilla ursinniga röst, medan Sara, som hjälpt
honom att aftäcka en den vackraste kalla, förskräckt smög
sig bakom Ruffens säkra rygg.
Borgmästaren, som blifvit både blek och folkat till
sig, se’n han fått en korg, bjöd mig nu armen för att
föra mig till festbordet, men då sa Ruffen:
»Ne-ej — inte än — det finns mer — syrpriser!
Det står någonting i kabinettet — skickningar från
Thore och Villy!»
»Åh!» sa jag, nu så fylld af lycka, att det inte var
möjligt att prässa in en enda droppe till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
