Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du, som påstod, att du inte ens kunde spela den
döfva!»
»Det kunde jag häller inte», skrockade Ruffen
hjärtenöjd. »Jag kunde bara spela ’den stumma’, men det
bad du mig aldrig om. Ha ha ha!»
»Bravo, svärfar», sa kronofogden, som var klädd i
uniform och såg så vacker ut, att han hade kunnat bli
använd som hofdekorasjon hvad stund som hälst.
»Att kunna spela den stumma, är hufvudrollen för
de äkta männen!»
Ah så roligt vi hade, så förfärligt, grufligt, inncfrån
roligt! Ingen människa kan komma ihåg alla vackra
ord som sa’s.
Jag gick från bord till bord och skålade och
svas-sade i min moaréeantick med ringen blixtrande fram
som en ljusknippe, ty nu tyckte jag att jag hade
rättighet att vrida den rätt.
Färgeri-poeten läste upp de utsöktaste värser som
jag trotsar någon att begripa en smul utaf — men jag
börjar förstå, att det just är hans konst, det. — Huru
som hälst, utmärkt vackra var de, isynnerhet var det
någonting om »skymningsmjuka hjärteblad», som riktigt
grep mig.
Jag ville bara ett: ta hela världen i famn, men
som det inte passade sig, så fick jag nöja mig med Villy,
som jag drog i ett hörn, alldeles för mig själf, så snart
kaffet väl var drucket, och började förhöra om allt
möjligt.
»Och redaktören — och din pjäs?» frågade jag till
sist, litet skyggt.
»Han har varit förbannad hygglig. Lofvat att inte
skälla ned mig.»
»Och det kallar du värkligen för »hyggligt?» sa jag
och spärrade upp ögonen.
»Ja, det måste det väl vara? Och det riktigt.
Johanson är inte någon blask. Är han arg på
en person, så klämmer han till och struntar i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
