Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot väggen stod en tafla lutad.
Det var Pepitas porträtt i kroppstorlek!
Intet kort följde med, men det behöfdes inte.
Inunder var en stor skrikande mun ritad.
Det är stadsläkarens tillfälliga bomärke.
(Han ligger, dess värre, i gikten igen!)
Men jag orkar inte skrifva mer —
Pannan alldeles hoppar i hand på mig af alla
sinnesrörelser.
Men hvem knackar på dörren nit?
Thore? Och Maja?
Jo, visst får ni komma in, kära barn!
Morgonen därpå bullade jag upp allt livad huset
förmådde, och det var inte litet i dag, till frukost åt
mina kära gossar.
De ska nämligen resa redan klockan 11, hvilket ju
är rent af förfärligt, men som de tagit sig
»bondpermissjon» båda två, så kan ju resan inte hjälpas. Jag får ju lof
att vara så glad och tacksam ändå.
Vi gamla såg allt litet trötta och ruggiga ut, men
ungomen däremot blomstrade som om de njutit den
skönaste hvila — i synnerhet Maja, som jag aldrig sett så
täck och så kvinlig ut.
Litet starkt kaffe höjde lifsandarna öfver lag, till
och med för mig och Ruffen.
»Nå, tant Lova», sa Villy, med munnen full af
smörgås, »du kommer väl till bröllopet?»
»Beror på när det blir», sa jag.
»Ja, vi får väl ett jock först, kan jag tro! Vi ska
gå ur stadskyrkan.»
»Hvad ska ni göra?» sa jag, alldeles häpen.
»Gå ur stadskyrkan. Eller tror tant Lova kanske,
att vi tänker låta viga oss efter det där sista
köttformuläret? Man ska göra oppossisjon när man kan, i
synnerhet, när man har den allmänna opinjonen bakom ryggen,,
för då gör det nytta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
