Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det förlorade landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är endast Ung som har börjat tänka för
dem, som har blifvit hård och oförsonlig i
dragen.
Mot Ungs våldsamma skapnad svarar
en inre vrede och energi, sorg öfver
hur det går, lag på lag af hopsamlad
erfarenhet, som stämmer honom mera och
mera laddad och måste föra till en
sprängning af själfva tillvaron. Han har
ingenting glömt utan lagt det ena till det
andra, och medan han nu sitter och när
sig med mörka aningar om världens
undergång, samlar det sig rasande i hans
blod till motstånd, till handling.
Han ser ju att urskogen är dödsdömd.
Det är ute med den eviga sommaren.
De varma lundarna försvinna, och regn
och storm håller sitt intåg mellan
Skandinaviens berg. Längre mot söder står
skogen ännu med palmer och
brödfruktträd, och vindrufvorna ligga och mogna
på klippsluttningarna ut mot de blå
sunden. När de komma hem till lägret,
där stammen bor, skola de unga
männen här, som ligga vid elden och krympa
sig af hetta på den ena sidan och köld
på den andra, taga de tunga, solade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
