Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utstötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UTSTÖTTE.
45
länge i kör, att det ljöd som ett slags
trött och ynklig sång, hvars text var att
elden gått ut och att de hade lång väg hem.
Ung stod stilla och kallade, kallade af
hela sitt hjärta, sjöng till dem att nu
var han här. De tego. Han närmade
sig dem med sin sista andedräkt, färdig
att digna af ansträngning, hickande af
glädje.
Men då han kommit tillräckligt nära,
stodo de upp och mötte honom med ett
samladt, rasande skri. De gingo ut ur
hålan och mottogo honom i flock med
vreda skällsord och hotelser. Han såg
deras ögon vända sig hvita i
skymningen, han såg stenar i deras ludna
händer, de svängde klubborna mot honom
som mot ett farligt vildt djur. Så hade
Ung sett flocken resa sig och ställa upp
sig mot en varg eller en tiger som
kommit lägret för nära, men då hade han
själf befunnit sig i flocken och varit en af
de främsta att tjuta och hota; nu stod
han utanför.
Det var nästan mörkt, och det kalla
regnet piskade ned öfver flocken, som
blef mer och mer upphetsad, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
