Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eviga elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EVIGA ELDEN.
55
och blixt, var underligt stilla. Kunde
man tro att det sof? Det talade icke
med en enda åskskräll och öppnade sig
hvarken med eldströmmar eller flammande
klyftor; det låg alldeles lugnt, skakade
inte på sig, rullade inga heta stenar ned,
var kallt och stilla. Detta kunde kanske
vara ett bakhåll, och Ung var inte
alltför glad öfver att stiga vidare, men å
andra sidan skulle det ju ha varit bättre
för hans ärende, om berget svedt honom
en smula.
Ung var för länge sedan uppe där
skogen och all växtlighet upphört; han
gick på en brant stigande grund af
säreget förvridna, mörka stenmassor, som
ännu buro alla spår af elden; men de
voro kalla och genomdränkta af isvatten,
liknade döda vidunder, och Ung började
bli hopplöst nedslagen till mods; han
anade sanningen.
Bortåt eftermiddagen nådde Ung
toppen. Det sista, branta vägstycket gick
genom ett svart, groft slagg, som skar
hans fötter, blandadt med gula och blå
stinkande stycken, allt kallnadt och
hop-smetadt med våt snö. Ung nådde
top
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
