Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
71
färder dagar igenom, medan han löpte
renen trött, och det hände mer än en
gång att han gjorde Ung tjänster som
befäste den väpnade freden mellan dem.
Ung höll af hunden. Midt i den
stränga vintern, då det kunde gå dagar
och nätter, veckor, som ett enda långt
ansträngdt nu, lugnade det honom att
veta att hunden förblef honom trogen,
icke vek från röset under natten; skulle
jakten slå fel nästa dag var han alltid
säker om hunden, det var alltid ett godt
mål på honom. Hunden tycktes förstå
Ung, var alltid mycket höflig, men
närmade sig aldrig inom armlängd. Detta
något spända förhållande fortsatte
emellertid, och de lärde många saker af
hvarandra, medan tiden gick. De kunde sitta
så godt tillsamman, när Ung hade skaffat
mer än tillräcklig mat för dem båda och
röset var byggdt och solen därtill sken
en smula från sina fjärran vägar på himlen.
Det klirrade och rök af flintan mellan
Ungs händer; han hade alltid ett redskap
under arbete, när tid gafs. Och bäst som
han satt och högg kunde han plötsligt med
begärliga ögon börja vädra i den kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
