Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägarår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGARÅR.
87
suttit i en tätt sammanpackad klunga
och hållit hvarandra om halsen tills de
frusit ihjäl. De hade alltid förargat Ung
genom att bespeja och efterlikna honom,
och det var honom nu en tillfredsställelse
att få kväda en sång öfver församlingen.
Det var de sista han någonsin såg.
I södern dogo de nog också ut, trots
att de alltid hade rätt och alltid
hycklade om att vara sig själf.
Klokare var mammuten, som Ung
ofta såg under sina första jägarår, då
tiden var evighet för honom medan han
blef en annan och växte till man; han
och mammuten följdes åt från början.
Ung jagade icke än detta jättedjur —
det var han inte mogen för — och de
kunde därför godt färdas samman utan
att störa eller afundas hvarandra; de
lefde af olika slags mat.
Mammuten liknade inte sig själf som
elefant mera; han hade lagt sig till med
en långhårig päls i kölden, så att han
såg ut som ett mossbelupet litet fjäll i
rörelse, när han stampade omkring mellan
granitblocken och skakade rimfrosten af
lärkträden, innan han fumlade den gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
