Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägarår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
JÄGARÅR.
Ung tänkte allvarligt. Hans barndom
var gången nu och hade endast
efterlämnat känslan af att oändligt långa år
hade gått; den tid han lefvat ensam i
vildmarken kunde godt vara en ring af
årtusenden. Han saknade intet,
behärskade fullständigt sin tillvaro och fann
flera och flera medel att göra sig den
lättare. Han fruktade ingen i himlen
eller på jorden, hade gjort sig alla djur
underdåniga med yxan och med spjutet
som flög från hans hand, och de blinda
makter som mötte honom i snöstormen
och mörkret, inför dem teg han; de voro
själfva det hårda lif han förde,
nödvändighet och trots tvungna samman i ett
och bragta till växt. Han hade
öfver-vunnit naturen och sig själf.
Men nu kände han sig mycket ensam.
Hvarför hade han fått en sådan styrka,
fanns det inte något annat mål för hans
krafter än blott att lefva? Tiden föll
honom icke lång; antingen jagade han
för dagen eller försåg sig för framtiden,
till och med i mörkret kunde han arbeta,
och när han hade tid att vara sysslolös
satt han på sitt röse dagar och nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
