Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moas vanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOAS VANOR.
I07
hennes minspel att döma, tycktes
alldeles närvarande; men det blef endast till
en mängd rikedom eller längtan i
ögonen och några få ord eller snarare
sångljud, och därmed trodde hon sig ha
uttömt en värld. Och då måste ju Ung
förstå henne. Hon bar syn för hvem
hon var, varm och alltid så nära Ung
som möjligt, och för hvad hon kunde
— var det icke historia nog?
Efter hvad Ung för öfrigt slöt sig
till hade Moa af en eller annan orsak,
oafsedt hennes eget väsen, blifvit
utstött liksom han själf och tagit sin
tillflykt till vildmarken, och det måste ha
varit vid en mycket tidig ålder, ty hon
var nätt och jämt utvuxen men hade
uppenbarligen tillbragt många vintrar i
ensamheten. Helt visst hade hon haft
något af samma sinne som Ung, något
som gjort äfven henne olik alla andra
i stammen och gifvit henne förmåga att
lefva ensam och utan eld.
Nordanvinden hade strukit henne håret ur pannan,
och hon hade lärt att hjälpa sig själf.
Egendomligt var det att iakttaga hur
hon i vinterns skola hade tillägnat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
