Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 26
ELDDONET.
och jorden gungade öfver hennes hufvud
af dansande fötter, som om en björn
gjorde höga hopp och kom ned på
lab-barna igen — var det mannens stämma?
Det blef svart i hennes själ och hon
kröp upp viss öm undergång, nu var
det då ute med Ung och med dem alla.
Hon fann honom uppe på boplatsen,
där han dansade omkring och svängde
en brinnande gren i handen, hon såg
elden — och då grinade Moa, blef
stående på inåtvända fötter och log
bländad. Hon förstod hvad som skett.
Jo visst, nu hade hennes make och Gud
värdigats skapa eld. Det förvånade henne
inte mycket. Hvad förmådde han icke?
Det var likväl godt. Moa blinkar mot
elden och ler. Men Ung stormar och
tjuter af glädje och jublar mot henne,
Moa, Moa! Ungarna komma krypande
upp, nysa mot frostluften och få syn på
elden, räcka hals och komma närmare
med vaksamma ögon.
Hvilken dag blef det icke! Det var
den enda dagen, dagen utan början och
slut. Elden blef i triumf invigd med
torkadt kött och gammal talg, det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
