Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
127
offret bredde sig kvalmigt i frostluften,
ett lifligt stekos fröjdade familjen,
frås-seri, glömska och munnen full af mat
hela vägen.
Elden åt sig stark och satt glupskt
famnande på veden med sina förtärande
lemmar, täckte rofvet med hela sin
spökaktigt vilda kropp, som rätade på sig
och gjorde språng fritt upp i luften och
fick ungar och försvann och kom igen.
Träet sjöd och smällde, och lågorna
flåsade rofgirigt, bullrade och välte från
sig en rök som steg högt upp och blef
till ett moln. Hvilket under! Men det
största undret var att bålet värmde,
värmde; det var mera hett än
sommardagen och närmare än den stora solen.
Ung såg sina barn le mot elden och
få nya, lyckliga drag i de råa
fattigmans-ansiktena, han såg dem räcka fram
händerna och taga efter värmen, med
en smekning till gengäld för att den
var så god. Han såg dem också rycka
tillbaka af rädsla när de kommo den för
nära, och då skrattade han öfverdådigt;
de skulle nog snart lära sig gränsen
för hvad som var godt och hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
