Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13°
ELDDONET.
Den laga, starkt befästa jordhåla, hvari
Ung låg med allt som var hans, hängde
full af doften från elden och det förtärda
träet, som utandats sin sommarsjäl, och
Ung tyckte att han åter befann sig i
urskogen, i den fruktsamma drifvande luften
mellan kådsvettande och daggiga palmer.
Bländande solsken drogo alltjämt förbi
hans ögon, och det förekom honom att
han flög, sväfvande fritt i ett haf af
vild ljuflighet öfver svindlande höga
trädtoppar. Såg han påfåglar, var han själf
en regnbågsfärgad, strålande påfågel, som
med sitt släp af trolska ögon drog hän
öfver skogen i soldiset? Hade han vändt
tillbaka till sin barndom, stodo de heta
skogarna åter på jorden och vaggade och
var det endast en ond dröm att jökeln
bredde sig därute i höjd med de högsta
träd öfver det förlorade landet.
De kända nattljuden kommo till hans
öra, isens djupa, underjordiska malande
mot fjällgrunden, under det den skred,
fallande isblock och nordanvindens gång
i de gröna, öde klyftorna — eller var
det bruset af det varma regnet i
urskogens kronor han hörde, de höga trädens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
