Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ELDDONET.
ter ifrån sig dyningar som komma hela
undervattensskogen att vaja, han är
någonting stort och fruktadt, eftersom
alla fiskar, äfven de som se farligast ut,
gå ur vägen för honom; där är hela
tiden ett tomt rum af en viss lämplig
storlek rundt omkring honom, och det
måste väl ha sina orsaker. Han går
fram öfver åtskilliga djup vattenspass, där
han nere i det rufvande bottenmörkret
skymtar stjärten af tjocka ålar, som
sätta sig i säkerhet i gyttjan, han
stryker öfver låga korallref, där han jagar
hela stim af blänkande fiskyngel i
huf-vudstupa flykt framför sig; slutligen
närmar han sig det bländande, glimrande
taket — och bryter igenom. Han
stiger upp på en gyttjebank mellan rötterna
af ett träd och är nu i utkanten af en
stor skog, uppe på land, i en fuktig och
kåddoftande luft.
Himlen öfver honom är alldeles hvit
af varma vattenångor och synes hvila
på topparna af de vidtfamnande
jätteormbunkarna, som jämte fräken och
lum-mer bilda storskogen. Här uppe mellan
ormbunkskronorna flyga jätteinsekter,
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
